Igår tränade jag hemma framför Tv:n till en dvd med Blossom. Jag drog för gardinerna och skämdes i min ensamhet, men Blossom peppade mig och sa att jag var duktig. jag valde att köpa det rakt av. Juan och MarieLouise var också duktiga i bakgrunden. Detta rekomenderar jag varmt, man tränar både kropp och sinne. Tränar sina muskler och vighet, tränar på att svälja sin stolthet, Jag gjorde det. jag kände mig astöntig först sen bara släppte jag det och det var härligt. Man kan inte alltid ta sig själv på så stort allvar.

Idag åt jag chips och dipp i alldeles för stora mängder, vilket bara ledde till ångest och illamående. Redan på väg ner till Statoil ångrade jag mig. jag handlade sedan helt emot min egen vilja. köpte chip, gräddfil coh dipp. gick hem. Blandade dippen. Åt. Tog mitt förnuft till fånga när jag började må för illa. Slängde resten för att undvika hetsätning imorgon på morgonen. Är detta något jag borde jobba lite på? Jag börjar imorgon. yee right.

Alla män är inte samma man. Tack gode gud för det. Jag är så jävla trött på män som tror att dom kan ragga på tjejer hälften så gamla. Som tror att vi är tacksamma för deras kommentarer om vårt utseende. Jag skiter väl fullständigt i om en raggig man på 60 bast gillar mina ögon eller tycker att jag har vackra händer. Jag behöver inte ert godkännande. jag har mitt eget. Varför kan man inte få vara ifred på sin egen arbetsplats. I början var folk trevliga.. sen väldigt trevliga.. och så slutar det i raggande och sen rena personangrepp. Exempelvis en man som brukar komma in och lukta på samma te varje vecka. Han köper ett hekto då och då också, det har nog hänt 3-4 gånger under 4 månader. Han ser på mig på ett otäckt sätt och han pratar med mig på ett otäckt sätt. Men han är trevlig och jag är för snäll. Han köper ett te som jag har rekomenderat, påpekar att vi dricker det tillsammans på morgonen, I like it, you like it, we like eachother.

- Hello Sara, glad to see you, glad to see you. You look beautiful today Sara.. osv osv.

-Hej 

- Sara, beautiful name, how are you Sara, ska du ut och dansa i helgen, ut och festa med dina vänner, yes yes.

- Nej jag ska vara hemma med min pojkvän.

- Dancing yes, out partying. okey, okey. 

Sen ungefär en månad tillbaka började jag så vara otrevlig, gick ut när han kom dit. La pengarna på disken istället för att ge honom dom i handen (då tog han min hand och tittade mig i ögonen.. ) Undvek honom på alla sätt möjliga. Förra veckan så var jag laddad. Han kom dit, pussade mot mig, ångrade sig nog när han såg elden i mina ögon. Jag sa till honom att det inte var okej, att han fick handla om han ville men inte mer än så, inget flörtande, inga personliga frågor. Han blev jätteaggresiv och skrek:

- Du känner inte mig, det är sista gången jag handlar här, du har ju problem, din pojkvän är problem. Vadå, gillar du inte att få komplimanger?

Vi bråkade lite och jag förklarade att han var välkommen att handla om han kunde hålla sig till att göra just bara det.Han har inte kommit tillbaka än... Tänk att man ska behöva vara rädd för någon på jobbet för att han är en man och tror att han har rätt till mig bara av den anledningen.

Till och med en 70åring som brukar handla där, han har alltid varit trevlig och så, en gammal farbror. Sen var han tvungen att droppa en komentar om hur söt jag var och det lyste i hans ögon. Sen hade han frågat en kollega vad han tyckte om våldtäcktsmän.. vad hon ville göra med dom..om hon ville smiska dom!! Jag blir bitter. Tur att det finns så många människor som är så bra, man kan inte vara bitter så länge då.