Hela denna veckan har jag jobbat med lite feber och förkylning. Att jag har sovit ca: 4 timmar per natt hjälper inte precis. Idag på jobbet hade jag väldigt mycket att göra. Presentkorgar beställda i sista sekunden, ostar att dela och mycket kunder. En av tjejerna som jobbar i cafeet ovanför kom ner till mig med en bytta ägg, skala om du hinner.. Jag är ju anställd av cafe-ägaren som också äger den lilla ostdisk en trappa ner där jag spenderar mina dagar. Att skala ägg brukar vara den lugnaste av skal-sysslor (ägg, lök och värst av allt morötter) Men just idag, visade det sig, innehöll just denna bytta ägg ifrån helvetet. Ni vet när man ska skala ett ägg och skalet inte vill lossna. Man får pilla bort en kvadratmillimeter skal åt gången, vitat fastnar i skalet, och oftast blir resultatet ett ägg skalat in till gulan och sticksår i tummen. 30 - 40 SÅDANA ÄGG!! Illamåendet började stiga efter tre ägg. Vid det femte försvann tålamodet. Vid det tjugonde började det bli bråttom om jag skulle hinna stänga och komma hem innan midnatt. Halv åtta tog jag mitt pick och pack och hoppade på bussen hem. (Ja jag tog bussen från Triangeln - Södervärn (Jag haltade av matthet och var nära gråten, ha överseende))

Quorngryta med klyftpotatis, sallad och en flaska vin. Tända ljus och världens underbaraste Johan. det var vad som väntade mig när jag kom hem. Och efter att jag ätit mig mätt och njutit av vinet (Brookfield, det lila) hällde Johan upp ett bad till oss. Vårt badkar är 55cm brett 1.10 långt och 40cm djupt. Jag och Johan tillsammans är väl ca 3,5m långa och väger typ 120kg. Att vi fortfarande efter mer än ett år badar tillsammans i vårt lilla lilla badkar ger mig hopp om framtiden.

Det är Kärkek gott folk!